Pontus Kjerrman exhibits at Galleri Brantebjerg, Nakke, not far from Nykøbing, 7/6-97 – 10/7 97. This is what ehe wrote for the exhibition:
In the beginning, the function of the myth was to make the real world understandable; to me this is still true. The pictures of animals I make are ideal ones, pictures of human conditions. They derive from very private experiences, in fact so private that they become universal. The beings in the fables aren not moralizing, but they intervene in, and make their own tale.
For the exhibition at Galleri Brantebjerg I will show fablebeings who resamble humans by emphasizing how much all humans remind of each other. On the other hand, in the group “Skepsis and Hysteria”, the beings are nor humans or animals, but charachters or symbols of qualities. (..)
In several figures, I work with making the relation between the figure and the base a part of the tale.”
Den 16/4 – 23/5 1997 ställer Pontus Kjerrman ut i den danska dagstidningen Politikens förhall. Utställningen sker i samband med utgivningen av Politikens senaste särtryck Att ge ut särtryck har Politiken gjort i 20 år. Normalt är de tryckta i offset efter olika konstnärers verk. Denna gång är dock trycket en gipsavgjutning av en häst som lutar sig mot ett block.
Gipsfiguren är 14 cm hög och kommer med lätthet kunna sändas med posten. Kjerrman har tidigare gjort ett liknande projekt för PBS konstförening där han gjorde 300 gipsfigurer som bestod av 12 olika figurer limmade på 4 olika trappformade socklar. På så sätt var alla figurer olika.
Så här förklarar Kjerrman sina tankar kring särtryck:
Det är en social tanke i att ge ut särtryck som jag tycker är fin, det att alla kan ha möjlighet att äga ett konstverk utan att det nödvändigtvis behöver vara en ekonomisk investering.
Det finns ju en gammal tradition för begränsade upplagor av konst som grafik och nummrerade serier av bronsskulptur, som oftast serier av 6 eller 12 stycker i grafik något fler. När man gör en obegränsad upplaga eller en upplaga på upp mot tusen st. så får det en mer industriell karaktär av objekter än av orginala verk, när de så samtidigt fortfarande är konstverk, så får projektet en särskild karaktär, i konstsammanhäng kallar man det ofta editioner eller multiples. I skulptur blir detta särskilt tydligt, som tex Andy Warhols Brillo tvättmedelslådor eller vissa av Joseph Beuys objekter. Vid att göra en figur som inte är anbragt på en sockel men som är en del av figurens historia eller en förutsättning för att figuren kan stå, så får den ännu mer objekt karaktär, hästen stödjer med sin arm huvudet mot en tjock skiva som samtidigt är en platform för eftertanke och även en talarstol.