Hus i stentøj med kat figur støbt i “stukmarmor” indfarvet limvandsgips, skulpturen blev købt 1985 af John Hunov som senere donerede den til Kunsten, Museum of Modern Art Aalborg (inventarnummer NK1660)
Skulpturen indgik i installation på Tranegården 1984 og installation på Louisiana Museum; Borealis 4, 1989
Beskrivelse af scagliola/stukmarmor på side 130 i bogen Formning og støbning som pdf
Stukmarmor (gipsmarmor eller scagliola) — Stukmarmor er en teknik, som, hvis den udføres rigtigt, kan blive forbløffende lig rigtig, poleret marmor. Den laves af gips, som røres ud, til den er tyk som grød eller mørtel. Gips tilsættes limvand, som forlænger gipsens hærdning – alt efter limvandets styrke helt op til 8 timer. Man kan ikke måle, hvor meget benlim, der skal i vandet, det skal afprøves. Man laver en limblanding, som er flydende, men ret koncentreret. Herefter hælder man f.eks. en kaffekop af limblandingen i 1 liter vand og rører det godt og blander gips af dette vand. Hvis gipsen hærder for hurtigt, må man prøve med 2 kaffekopper til 1 liter vand etc. Husk, at gips skal røres ud til en meget tyk konsistens, dvs. den skal have et meget lille vandindhold; det er det, som giver styrken. Limvandet forlænger hærdningen, så det bliver muligt at arbejde med denne tykke gips. Det store gipsindhold bevirker også, at man kan blande betydeligt mere farvepulver i, uden at gipsen svækkes.
Det var sommaren 1983, mer bestämt 18/6 – 4/9, som Pontus Kjerrman deltog i en utställning i Kalmar Stadspark. Samtliga deltagare var studerande vid antingen Billedhuggerskolen, Köpenhamn, eller Konsthögskolans skulpturavdelning i Stockholm. Pontus Kjerrman ställde vid detta tillfälle ut en över två meter hög skulptur i trä, fiberbetong och plexiglas. Placeringen var liksom resten av utställningen kontroversiell. Den placerades framför en byst av grosshandlar Jeansson, en viktig person i Kalmars historia och tillika den som skänkte parken till byn.
Genomgående fick utställningen mycket kritik från allmänheten som ansåg att det hela var skräp som omgående borde bortforslas. “Konsten” skulle skämma ut hela Kalmar. Vissa röster höjdes dock för att det var “kul”: “Folk som gick och tittade, och det var många, såg i alla fall glada ut när de beskådade konsten. Därmed nog om utställningen.
Men för Pontus Kjerrmans skulptur var umbäranden inte över. Av någon anledning blev den kvar men placerades framför Konstmuseet och stod kvar där i fyra år. Då, 1987, krävde Lars Schött(m) att “Gubben”, som konstverket allmänt kallades, skulle tas bort. Detta beslut fattades och ett antal styrelseledamöter avsattes också. Då konstverket inte omedelbart kunde tas bort, tvingades museichef Erik Broman dölja verket i plastpåsar.
Vad som hänt verket sedan dess är oklart, då inte ens konstnären har någon aning om var den befinner sig nu. Men… den som söker finner…
Gruppeudstilling med Lone Høyer Hansen og Christian Lemmerz.
Vist på gruppeudstilling sammen med Lone Høyer Hansen og Christian Lemmerz
